söndag 31 oktober 2010

Inflyttningsfest

I helgen nu har vi bott här i ett halvår. Härligt. Självklart ett jubileum att fira! Med tanke på hur vi spenderat all vår tid det senaste halvåret tänkte vi att en inflyttningsfest med tillhörande arbetsdag var en självklarhet.


Dagens största leende tillhörde Andreas som fick äran att köra röjsågen fram och tillbaka flera timmar. Som om han för 30 år sen föddes med röjsågen i famnen tog han sej fram genom vår djungel blixtsnabbt.



Bakom Andreas längst ner i djungeln gick Magnus och Erik (tack Gud för våra stora
starka vänner!!) och spettade ner nya stängselstolpar. Precis som jag gjort så många gånger tidigare svor de över all sten, och känslan när järnspettet i full fart slår i en sten är värre än alla ilnigar i tänderna tillsammans.









Lövkrattning ska inte underskattas som träningsform heller! Vi som knappt kunde lyfta släggan fick ta till räfsorna istället.







Stort tacka alla fantastiska vänner för en härlig utedag och sen en trevlig kväll!

onsdag 27 oktober 2010

Äppelreturn






Nu har jag tagir makten över min dator! Visat vem som bestämmer, tagit i med den hårda handsken.
Här är några äppelbilder och på förra inlägget ligger det en film. Njut och förundras.

måndag 25 oktober 2010

Äppel Päppel

Just nu har vi en helt fantastisk liten grunka hemma hos oss. Ett verktyg som i en enda rörelse skalar, kärnar ur och skivar äpplen. Jag finner inte ord, den är helt galen!

Det är ju självklart någon som tänkt, ritat och konstruerat detta skrattframkallande hjälpmedel. Vem? Och vad jobbade personen med när den kände ett så stort behov av en grej med de här funktionerna?

Vi har använt den till vårt äppeltorknings-projekt. Är det någon som vet hur man torkar äpplen? Inte jag. Jag har helt enkelt gjort äppelringar med hjälp av grunkan och hängt dem på tvättställningen i badrummet. Luktar himla gott...

Måste torkade produkter förvaras i helt tättslutande burkar? och i så fall varför?

Överraskning



Den 21a oktober kom första snön till Långemåla. Några små cm frusna vattenkristaller. Två dygn låg den kvar. Inne i stan fanns ingen snö alls. Men jag blir påmind dag efter dag att vi verkligen bor ute i skogen. Knappt i Blekinge alls.

söndag 17 oktober 2010

Rosor på kind (och solsken i blick)


Nästan hela veckan har vi haft frost ända in på förmiddan. Kyligt! Skrapa bilrutor och fras under skorna. Men det är vackert också.

Lugnaste helgen i mannaminne. I fredags när vi åkte hem från stan visste vi inte vad vi skulle hitta på i helgen, shittans vad gött. Nått annat kul som hände då förresten, vi mötte en älgko med kalv på vägen precis utanför här. Kul! Tyvärr råkade vi ange dem för jägarna här som självklart hade en kalv kvar att skjuta... Men de skulle inte ut igen för än nästa helg så då får vi verkligen hoppas att de hunnit flytta långt härifrån.


Vi har skruttat runt på var sitt håll i helgen med egna projekt.
Jag har snickrat en skapelse till min man. Morfars snickarblod rinner i mina ådror! I födelsedagspresent fick jag en snickra-bok av pappa som jag spanat i och första (och antagligen lättaste) projektet blev en sågbock. Inte avancerat alls men ändå kul. Man känner sej obefogat händig och kreativ. Lite mäta, lite tänka, lite såga och spika och vips står där nu ett bruksföremål. Ett bruksföremål med finess dessutom med tanke på att man faktiskt kan fälla ihop den när man är klar. Meningen är man man ska kunna såga typ ved och liknande själv utan problem genom att lägga biten i klykorna.
Super om jag får säga det själv.

Christians föräldrar var här på lunch idag och hade hela bilen full av presenter. Roliga loppisprylar och födelsedagspresenter till Christian. En skitstor(!) slägga och tuffa motorsågsstövlar. Kan det bli manligare??

onsdag 13 oktober 2010

Operation Brunnsrengöring

Många tjejer drömmer nog om att ha en stilig kille från Sagan Om Ringen hemma, typ Leogolas eller Aragorn. För två veckor sen när jag gjorde rent brunnen så kände jag mig som hämtad från Tolkiens värld men tyvärr inte som någon stilig alvkrigare utan tyvärr mer som den smått missförstådde Gollum. Känslan infann sig efter det att jag spenderat ett par timmar på brunnens botten grävandes i slammet efter gömda skatter och döda djur.


Hur hamnade jag där då undrar såklart vän av ordning. Som ni säkert vet så har vi haft en hel del problem med vattnet. En av grannarna tipsade om hur han hade gjort, och efter ha funderat lite så bestämde vi oss för att jag skulle prova hans metod. Så jag inledde dagen med att åka till Kapten Klänning på brandstationen och hyrde en dränkbar länspump. Väl hemma igen började jag det ärorika arbetet med att tömma brunnen på vatten. Länsen hade en kapacitet på 5,8 l/s, något som den aldrig var nära av men det gick ganska fort ändå och snart så man botten på brunnen. När brunnen väl var tom, kunde jag konstatera att brunnen är ca fem meter djup. Länsen fick stå på djupaste punkten i brunnen och jobba konstant för att hålla jämna steg med påflödet av brunnen. Det var ganska kul att se, det är en ganska strid underjordisk bäck med kristallklart vatten som fyller brunnen.

Nu var det bara att hämta stegen och klättra ner i brunnen för att den rätta Gollum känslan skulle infinna sig. Brunnen är ca 1m i innediameter och som sagt ganska djup, dom flesta människor hade nog känt ett lätt obehag första gången dom hade klättrat ner i en sådan trång, fuktig och mörk brunn utom såklart jag och kanske Thunder.

Vid provtagningen av vattnet så kom det fram att förutom diverse baskilusker som trivdes i vattnet hade vi även ett ovanligt högt järnvärde, det är ingen katastrof i sig men jag tror jag hittade förklaringen på brunnens botten. Längst ner i slammet låg det gamla brunnslocket av trä med ett gäng stora rostiga spik i sig vilket kan ha bidragit till det för höga värdet. I övrigt kunde jag inte hitta något som kunde förklara varför vattnet blivit dåligt. För att förhindra att brunnsvattnet blir förorenat av ytvatten så tog jag och murade mellan cementringarna för att förhindra att eventuellt regnvatten tar sig in i brunnen.

Redan tidigare så har jag sågat ner träden som stod precis intill brunnen. Helt utan att veta om det så visade det sig att jag är en naturbegåvning på att såga motorsåg så det är inte omöjligt att jag inom en snar framtid byter karriär och börjar livnära mig som motorsågskonnosör istället.

Jag har även slitit bort alla växter runt brunnen och byggt upp med grus runt om för att förhindra att regnvatten ska frestas att rinna längs brunnens utsida och försöka leta sig in i brunnen. Och jag hade även beställt hem ett glasfiberarmerat lock med låsanordning som jag efter mycket slit och funderande på lyckades montera. Den som har ansvaret för deras ritningar borde få springa gatlopp. Dessutom hade dom skickat fel storlek men som tur var funkar det ändå.

Så nu ska vi vänta ett tag, låta brunnen känna in sig lite och hoppas att kvalitén blir bättre. Sen får väl jag provdricka vattnet i en vecka och se vad som händer och om jag inte mår alltför dåligt av det så skickar vi väl in ett nytt prov och om det är bra så får väl Emelie och djuren också provdricka lite efter det.

Jag tjatar alltid på Emelie att hon måste lägga in bilder på sin blogg för annars blir det inget bra alls enligt min mening. Tyvärr kan inte jag publicera några bilder på mitt oöverträffade dagsverke för medans jag bodde på brunnens botten och slet i mitt anletes svett så var Emelie sjukt upptagen inne i huset med att kamma sig och prata telefon så hon hann inte ta några bilder, men jag är inte bitter...

söndag 3 oktober 2010

Kommentera

Nu har jag försökt att själv kommentera. Har man ett google-konto (vet inte vad det är) är det bara att skriva i fältet och skicka iväg.

Har man inte ett sånt konto skriver man sin kommentar i rutan, väljer Anonym i en ruta längre ner och sen trycker på skicka.

Eller?

Samarbetskurs


Det blir snabbt kallare och kallare om dagarna och jag fryser om tassarna när jag tänker på Ajax som står i hundgården hela dagarna och väntar på oss. En varm liten låda till hunden att krypa in i var helgens projekt.

Vi har letat med ljus och lykta efter hundgårds-regler men bara hittat bestämmelser om storlek och att det måste finnas ett vindskyddat litet hus att krypa in i. Men sen när det är 20 minusgrader på dagarna då? Då hade jag gärna haft någon slags värmekälla där ute och inte bara en isolerad låda. Någon som har en ide kanske?

En låda stor nog att ligga och kura i gjord av spånskiva och reglar, isolerad med frigolit. Hur lätt som helst att slänga ihop under en förmiddag.

Lådsnickrandet har tagit hela helgen, många hårda ord och höjda röster. Att samarbeta är kanske inte bästa sidan hos någon av oss så det har gått ganska långsamt framåt. Tusen missförstånd och onödiga "kompromisser". Men det känns bra nu när den är så gott som klar. Och att den blev klar utan skilsmässa eller misshandel. Christian är väldigt mycket mer noggrann än mej och det utlöser långa hotfulla blickar. Allra helst hade Christian nog cad-ritat och sen stått ytterligare tre helger för att det ska RIKTIGT rakt och stabilt. Medan jag antagligen hade nöjt mej med att ögonmåtta alla mått, sågat på frihand och sen silvertejpat ihop skiten i slutändan eftersom det blev helt snett och vint. Jag nöjer med med att fästa skivan med typ två spik medan Christian vill dra i minst tio stycken / meter och gärna då 7tums så det VERKLIGEN fastnar.
Riktigt så farligt har det kanske inte varit... men utan tvekan lärorikt.

Vi har använt alla våra nyköpta eller nyhittade verktyg och stått ute i höstsolen. Självklart har vi haft trevligt. Cirkelsåg är ju guld när man ska såga rakt. Och om den kostar 300 spänn gör det inte så mycket att man råkar göra sönder en del redan innan man börjat använda den.

Nu står lådan inne i hundhuset och vi har alla tre varit inne i den (ja, samtidigt) och provat på lite. Känns bra! Och stabilt.