söndag 23 oktober 2011

Rost


När man har en hel gård som hotar med att falla sönder vilken sekund som helst blir det inte farligt mycket tid över till onödiga småpyssel men idag gjorde jag äntligen denna sneda lilla skapelse. Efter att ha funderat på en takkrona i rostig taggtråd ända sen vi flyttade hit fick jag äntligen tummen ur idag. Sned och krokig förvisso men tanken är fin. Antingen får jag göra en ny så småningom eller så får jag jobba lite mer på denna en annan dag. Kanske helt enkelt bara mer tråd. En ljusslinga i denna nu bara så duger den fint i vinter och till sommaren får den hänga över bordet ute.
Ibland är jag glad över att ha gått Klipp och Klistra-linjen på gymnasiet. Ståltråd i allmänhet är inte ett fantastiskt material att jobba med men rostig taggtråd är lite extra knöligt. Övning ger färdighet. Förvånad över hur skör den var. Tråden gick lätt sönder när man vred och vände för mycket på den. Undrar hur gammal den är egentligen. Hur länge har den legat där i skogen? Och hur längesen var det den faktiskt stängde några djur inne?

söndag 16 oktober 2011

Förklistrat



När vi rev köket hittade vi den här fina bruna tapeten bakom några av skåpen. Den har utan tvekan några år på nacken men är väldigt fin ändå. Otrolig kvalité, tjock och robust liksom. Den gröna tapeten är den nya vi har tapetserat i köket. De är inte helt olika. Kul att det går i cirklar så på det viset. Förvisso är den nya tapeten inte det minsta "ny". Duro har en katalog som heter Gammalsvenska med riktigt gamla mönster man hittat i olika hus runt om i landet. Så mönstret vi har i köket nu är äldre än den gamla tapeten, äldre än huset också för den delen. Men den är fin och passar superfint både till golvet och de grå köksluckorna.

Ny sorts tapet för mej att tapetsera var det. Förklistrad. Slabbigt och jobbigt enligt många målare. Tanken är enkel, du drar våden genom ett vattenbad istället för att rulla på klister. Principen är den samma som slick-frimärken. Lite knöligt var det väl men inte nått att gnälla över och jag tyckte absolut inte att det var söligare än att sätta upp vanlig papperstapet. Däremot är jag lite skeptisk till att det verkligen är tillräckligt mycket lim på den. Men ju längre in i rummet jag kom desto långsammare drog jag den genom vattentråget och jag tror det blev bättre. Så det är nog mitt tips. Att låta den gå tillräckligt långsamt för att få hinna dra åt sej ordentligt med vatten.

söndag 9 oktober 2011

Klick!

Många (Martina) har kommenterat positivt om vårt nya köksgolv. Kul att höra för vi är också supernöjda!
Forbo Marmoleum Click är det golv vi valt. Se där på det där understrukna, det är en länk! jag är så datanördig!

Ytan på plattorna är riktig linolium som är ett naturmaterial framställt av oljor och hartser bland annat. Linolium ska vara ett slitstarkt och lättskött golvmaterial med "oöverträffad miljöprofil och naturlig framtoning". Vi tyckte detta kunde passa oss.
Linoliumytan är limmad på HDF, som utgör själva stommen, och sen en baksida av kork. Våra plattor är 30x30 men det finns även en längre variant.
Låsmekanismen, själva klicket, är fräst ur HDF-skivan och ger en superfog med not och fjäder mellan plattorna. Hade man bara lagt en enda färg hade skarvarna knappt synts alls ändå. Hela golvet läggs helt utan lim, varken i fogar eller undertill.

Det tog oss skapligt många timmar att lägga hela golvet på drygt 20 kvadrat. Mycket tänka och mäta i början innan vi fått till en bra vinkel på stödbrädan och de två första kluriga raderna. Rummet är självklart inte vinkelrätt eller lika brett överallt och vi underlättade verkligen inte för oss själva när vi valde att lägga det diagonalt i rummet. Tålamodskrävade och ganska meckigt men absolut hanterbart. Hemskt mycket spill har vi så om någon är intresserad av konstiga trianglar i olika storlekar har vi mängder.

En uppsjö av färger finns de här golvplattorna i så skulle man vilja kan man få ett skithäftigt golv men vi valde vitt och grått. Barbados och Eternety heter de. Den vita är inte vit utan ljus gulbeige och den grå slår mot blå.

Kärnfullt

Tack Martina för din kommentar! Skönt att veta att man har en läsare i alla fall.

KÖKSARBETE



torsdag 6 oktober 2011