Köksplanering

Vårt framtida kök börjar ta form både i våra huvuden och i datorn på IKEAs köksritningsprogram. En funktion som speglar IKEA som helhet perfekt, tanken är god och de få sekunder det fungerar som man vill är det super men under största delen av hanteringen är man skitsur. Trots allt har vi tillslut fått upp en skiss vi är nöjda med.

Tack vare mina fina bonus-släktingar har vi bestämt oss för ett fint Marbodal-kök. Koster kanvas heter det, grå-grön-beige någonstans i färgen och snarare "lantlig" stil än blankt och modernt.

En småländsk skogshuggare går bet

I höstas hade vi stor arbetsdag med stängsling på schemat. Sätta ner svindyra stängelstolpar i jord full av sten, ett jobb våra stora starka kompisar fixade med bravur. Då, i höstas, sattes ungefär hälften av den nya sträckan och andra hälften har fått vänta till våren. Nu i helgen var det äntligen dags igen trots att våren passerat. Bättre sent än aldrig? Men nu hade vi ingen arbetsdag inplanerad, inga stora starka vänner, bara jag och Christian.
Mina imponerande skogshuggarmuskler till trots insåg jag redan efter andra stolpen att detta inte var ett jobb för mej. Visst, jag kan lyfta spettet, och jag kan lyfta släggan men att använda dem på ett vettigt vis var tydligen omöjligt. När jag väl fått ner spettet i marken för att förbereda ett hål fick jag knappt upp det igen utan det fastnade där nere. Släggan orkar jag knappt lyfta över huvudet och då stolparna är 160 cm höga var det ett problem.
Det slutade med att Christian fick jobba själv medan jag varvade min tid mellan att ligga i skuggan och läsa och att bära ner stolpar till honom.
100 myggbett och 50 ordentliga brännmäsken från nässlor senare är nya sträckan klar!

Tack vare en djävulskt envis liten sambo