Ok, det kanske lutar lite. Vårt nya badrumsskåp som jag snickrat ihop av diverse bitar jag hittat runt om på gården är kanske inte helt perfekt. Tvivelaktiga sågsnitt och sneda vinklar. Men vi har ett skåp som är hundra gånger stadigare än något från ikea. Ett skåp som viskar kärleksfulla ord och får en att le.
Vi har en uppsjö av skatter på gården som bara står i sina hörn och glor. Tråkigt om inte vackra saker kommer till användning och fram för allt synd att slänga tycker jag.
Ett fönster från vedbodsvinden blir en dörr.
En akvarell av fasadbrädor från brygghuset blir sidor.
Restbitar av pärlspånten i kökstaket blir bakstycke.
Klickgolvet vi lade in i garderoben blir hyllplan.
Tänka och planera är inte min starka sida, jag behöver hålla i sakerna
för att komma på hur jag ska göra. Learning by doing? Ibland blir det
bra och ibland mindre lyckat. Skulle jag göra ett till skåp nu skulle
jag göra om en hel del och det skulle bli betydligt bättre.
Kanske kommer jag en vacker dag i framtiden vara noggrann när jag gör något, det skulle ju bli så mycket bättre, men jag undrar det jag. En mognadsfråga?
