Höst i Långemåla

Trots hard core-höst får jag fortfarande myggbett. När ska de ge sej??
Japp, hösten är här nu med sitt härliga skimmer. Träden har så smått börjat skifta i gult och rött och vi haft en första frostnatt.
Jag gillar hösten.
Lediga stunder under senaste veckorna har jag påbörjat mitt trädgårdsland. Brutit ny mark. Tungt! Jag skrattar folk som betalar dyra pengar för att gå på gym i ansiktet. Gräv! Svetten rinner och ryggen värker. Jag har till och med fått blåsor i handflatan. Lite pinsamt att erkänna men ändå...
Innan vi flyttade hit var jag lite orolig över att bli "hus-tjock". Åka bil till jobbet, hunden får kortare promenader och sånt. Tänkte inte på att det drar kalorier när man klipper gräset, slipar och målar, krattar löv, gräver, hugger och släpar ved, kånkar pellets-säckar. Nej, jag har inte märkt av någon hus-tjockhet.



På tal om höst förresten. Hela skogen är full av tanter och gubbar med rumpan upp i vädret och det står bilar på de mest oväntade små vägar. Och det finns verkligen massor med svamp! Men för en sån som jag som bara kan gula kantareller och karl-johan känns det lite hopplöst för jag kommer aldrig hem med en ica-kasse full av svamp.
Tills idag! Johanna, den bästa av svampvänner, tog med mej ut på skogspromenad i min egen skog och vi hittade en stig full full full av trattkantareller! Sjukt kul med svamp-plockning! Ikväll har jag ätit två överfulla svampmackor med karl-johan och blandade soppar och på bänken ligger det fullt med trattisar på tork.

Som en akvarell

Vi har fått nya dörrar på vedboden, det har jag berättat. Pappa har snickrat och mamma har målat, ett fantastiskt samarbete! Vad vad händer med de gamla dörrarna då?
Visst jag erkänner, de var mer eller mindre värdelösa. Nertill hade det inte bara ruttnat utan helt försvunnit trä, de hängde inte längre på sina hakar, färgen har sedan 15 år tillbaka varit helt obefintlig.
Men de är ju så vackra!
Ordentligt åldrat, ådrat trä, för längesen svart, numer gammelgrå. Genomrostiga spik och beslag och en vemodig känsla av förr.
Självklart kunde jag inte slänga detta! (var ska detta sluta?) Härom helgen bestämde jag mej för att bryta loss den finaste brädan för att ta in den och använda den till något bra. Lättare sagt än gjort! Och då valde jag ändå den yttersta brädan. Jag stånkade och slet med hammare och kofot men gammal rostig spik ger sej bara inte. En timme senare hämtade jag sågen och sågade isär skiten. Nu har den fått stå inne i värmen ett par veckor för att eventuella djur som bodde där skulle dra och idag har jag ställt in den i sovrummet. (nej, Christian är inte hemma idag)

Våga Vägra Vitt!

Färg är inte farligt.
Färg är inte omodernt.

Färg är kärlek och glädje, skratt och spring.

Soffor just nu är svårt, de är alla väldigt lika varandra. Allra helst pepitagrå. Snygga förvisso och ofta stora och gosiga precis som man vill ha dem. Men var tog färgerna vägen? Stormönstrat? Färgkavalkad? Gostyg? Det finns ju hur mycket olika sorters tyger som helst, varför inte en stor soffa i rosa teddy?
Men de finns, de roliga sofforna! Gäller bara att leta lite längre in och lägga fram den lite tjockare plånboken.

Det gäller inte vara soffor. Sätt färg på din vardag! Den äter inte upp dej.

Jag skulle i all fall hemskt gärna har en lila plysch-soffa.

bilddokumentation

På arbetslägret vi anordnade härom helgen ordnades det som sagt en hel del både här och där på gården. Mamma målade dörren till vedskjulet som pappa tidigare i somras snickrade ihop. Otroligt härlig svart. Matt så ögonen nästan dras in i den och försvinner. Kanske är det den svarta nyansen som svarta hål har.
Planer är att lägga plåt på det taket till våren och rusta upp det ordentligt med en del nya brädor, ett nytt fönster, två till nya dörrar och så måla det såklart.


Runt om hela huset är nu äntligen den här liggande panelgrejen klar. Sista sidan här gick oväntat fort faktiskt. Och kanske är det just där i snabbheten när arbetet bara flyter på som konstiga små misstag råkar ske. På söndagkvällen efter att arbetarna åkt hem och vi satt oss framför tv:n med en pizza redo att bara slappa upptäckte vi just det här konstiga lilla misstaget. Mitt inne i arbetsflytet hade någon, utan att nämna några namn, klippta av en sladd som kom ut ur väggen. Vår antennkabel. "Ingen Signal" sa tv:n. Inte så konstigt kanske. Så just nu har vi ena änden av kabeln hängande ner från taket. Andra änden sitter fast innanför den nya panelen.


Vi gjorde en rensning av den lilla plätten på södra sidan av huset där det bara har varit ett stort ögräsinferno. Flyttade på alla stenar som självklart låg där precis som de alltid gör för att göra det möjligt att köra med gräsklipparen där. Jag hoppas ett plätten kommer förvandlar till fin gräsmatta bara genom att vi kör gräsklipparen där kontinuerligt. Stenarna fick bli en liten mur som avgränsar neråt mot gamla brygghuset.

Söta drömmar

Jag känner mej lite osäker på om jag lagt ut bilder på sovrummet än. Så här ser det ut för tillfället i alla fall. Det används som ett färdigt rum men det är ett par små saker kvar att fixa med. Taklister, fönstermålning och pillerill-målning på listspikarna. Inget som prioriteras just nu. Vi har dessutom spanat in en ny säng vi vill köpa. mmmm. 7zon. Som att gå och lägga sej i ett moln formgjutet efter just min kropp. ANA sängar, vill göra reklam och rekommendera. Kvalitetssängar till lågpris. Fabriksförsäljning finns i Rödeby.



Lilla Måns som bor på en annan jättefin gård i katt-himlen just nu äter tillsammans med Ajax. Alla djuren går bra ihop nu och kan både äta och vila tillsammans. Småkatterna kör ena sekunden racet fram och tillbaka i huset med bollen framför sej för att i nästa sekund lägga sej och sova som döda i ett par timmar. Även om de växt massor under sommaren är de fortfarande bebisar.