När man köpt ett gammalt hus blir önskelistan över bra-att-ha-saker plötsligt väldigt lång. Ösregnslång. I rädsla över att det inte finns så långa papper har jag helt enkelt inte satt mej och skrivit ner allt jag vill ha/behöver. Men det finns ett häftigt verktyg som vi från första dagen inte kommer att klara oss utan. En kofot. En stor kofot. Att bända upp och riva ner med. Så jag gav mej alltså ut på kofots-shopping och blev helt paff när det inte var så lätt som jag trott. Först i tredje affären jag gick in i fanns de, kofötterna. Då lärde jag mej två saker.
1. Det heter inte kofot (och absolut inte kofötter) utan bräckjärn.
2. De kostar! Över tusen kronor för den största.
Jag köpte helt enkelt inte det största och coolaste bräckjärnet utan gick istället på utseende och köpte det snyggaste. Svart. Ser typ ut som gjutgärn.
Eftersom Christian i flera veckor gått och trånat efter en stor kofot och en fet yxa (borde jag oroa mej över destruktiviteten i de här verktygen?) fick han den i present efter en lång jobbvecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ååå! Jag som ALLTID trott att de heter KOFOT! ?? märkligt!! Tur att du fick mig att inse att jag hade fel, innan jag stog där i järhandeln och letade kofötter! :) Söta du!!
SvaraRaderaLycka till med rivningen! Ska kanske börja blogga jag med, om vårat lilla projekt :) Lycka till med allt, ska följa era framsteg här!
Stora kramar från Skövde och Fam Erdage/Jansson