osynliga framsteg

Nu var det en vecka sen vi hade stor rivarhelgen i huset med Tomas och morfar som entusiastiska utslängare och avsågare och ärligt talat ser det väl ungefär likadant ut fortfarande. Tyvärr har vi inte hunnit vara där dygnet runt i veckan eftersom man av någon konstig anledning måste gå till sitt jobb också. Men ett par kvällar har vi gjort nytta och några små saker har självklart förbättrats.
Vi har fått nya rör och ny el i badrummet. Och det ligger nya bjälkar där inne som golvet ska kompletteras med.
Lilla rummet har INGEN tapet längre. Skitjobb. Spånskiva på golvet och väggarna så nästa gång vi kommer upp ska jag spackla, Christian får nog det stora nöjet att slipa. Vi har målat taket där inne också, två gånger faktiskt och det får nog räcka med en gång till. De muskler man använder när man målar tak (en helt egen grupp) är tydligen samma muskler jag använder på mitt jobb. Långt innan jag fått ont i armen skriker Christian från sin sida taket att armen brinner och snart trillar av. Skönt att han är sån som ser allt jobbigt som träning och alltså som en bra sak. Hade det varit min arm som brunnit hade jag gått och ätit godis istället.
I sovrummet har vi rivit ner de tapetbitar som sitter löst men trots både vattenspruta och sopsäckar på väggarna vägrar det mesta släppa. Tydligen har en riktig målare tapetserat där inne. Så vi har beslutat att sätta upp renoveringstapet där inne. Istället för att spackla hela väggen. En bit av murstocken sticker fram också. Vad ska man göra där? Finns det speciell cementfärg? Måla vitt?

Per har tipsat om en supermatt lack istället för vax. Det ska jag kolla upp. Imorgon är det uppdrag Beijers!