Vi har fått nya dörrar på vedboden, det har jag berättat. Pappa har snickrat och mamma har målat, ett fantastiskt samarbete! Vad vad händer med de gamla dörrarna då?
Visst jag erkänner, de var mer eller mindre värdelösa. Nertill hade det inte bara ruttnat utan helt försvunnit trä, de hängde inte längre på sina hakar, färgen har sedan 15 år tillbaka varit helt obefintlig.
Men de är ju så vackra!
Ordentligt åldrat, ådrat trä, för längesen svart, numer gammelgrå. Genomrostiga spik och beslag och en vemodig känsla av förr.
Självklart kunde jag inte slänga detta! (var ska detta sluta?) Härom helgen bestämde jag mej för att bryta loss den finaste brädan för att ta in den och använda den till något bra. Lättare sagt än gjort! Och då valde jag ändå den yttersta brädan. Jag stånkade och slet med hammare och kofot men gammal rostig spik ger sej bara inte. En timme senare hämtade jag sågen och sågade isär skiten. Nu har den fått stå inne i värmen ett par veckor för att eventuella djur som bodde där skulle dra och idag har jag ställt in den i sovrummet. (nej, Christian är inte hemma idag)
Så vacker och så mycket känsla!
SvaraRaderaHelt underbart och jag blir så glad att det finns såna som du som ser det vackra i det gamla och inte bara slänger.