Water in Paradise

Fika i solskenet förra helgen när vi jobbade i hagen.



Kan hända att flytten ut på landet gav oss en något lägre levnadsstandard. Om det på morgonen när jag kliver upp ur sängen är varmare än 14 grader får man lov att bli glatt överraskad. Vi har ju inte kunnat dricka vatten direkt ur kranen sen i somras (E-coli och andra kul bakterier)och sen i höstas har vi fått planera duschningen lite extra. Pumpen har varit lite bråkig nämligen egentligen sen vi flyttade in men de senaste månaderna har det fungerat ganska bra. Se bara till att stoppa in dej själv i duschen när vattentrycket är som största och sen duschar du ordentligt fort. Till slut kommer nämligen inget vatten alls och pumpen sätter inte igång på nästan fem minuter. Då vill du inte stå där med schampo i håret och frysa.

Nu helt plötsligt trillar saker och ting på plats!
Vårt dricksvatten är nu TJÄNLIGT med anmärkning. Inga otäcka bakterier alls och ingen risk för magsjukdomar. Däremot har vi absolut inget supervatten. Det faller under kategorin Mycket mjukt vilket innebär att det är väldigt fattigt på kalk vilket i sin tur innebär att vi knappt behöver använda nått tvättmedel alls. Utan kalk blir vattnet också surt, vi har ett ph-värde på 6,09. Helst ska man ligga över 6,5 för att slippa korrosion på ledningar och dyligt. Dessutom har vattnet MYCKET låg flouridhalt vilket ger oss ett begränsat kariesskydd. Men ändå super! fast ska jag vara ärlig så känns det lite ofräscht att dricka direkt ur kranen...
Inte bara har vi dricksvatten utan också obegränsad duschtid! (Känns som att bo i stan igen) Tomas och mamma var här förra helgen och det går ju inte bara anpassa sej och leva här som vi lever utan allt måste ju fixas. Vilket i det här fallet var perfekt. Nere vid pumpen sitter en liten dosa som känner av vattentrycket och beroende på hur man ställt in den så säger den till pumpen när det är dags att börja och sluta jobba. Det är den lilla dosan som vi inte varit kompisar med det senaste för hur vi än skruvat och finlirat har den fullständigt skitit i allt och alla. Men efter flera dagar och mycket huvudbry från Tomas håll löser sej problemet i form av en fontän. Problemet låg inte i dosan utan i det helt igentäppta röret som leder in vatten i dosan. Dosan kunde helt enkelt inte känna av vattentrycket för det kom aldrig in något vatten. En skruvmejsel in i den korken och en fontän av snuskvatten senare fungerar allt smärtfritt. Tack Tomas!

Alla nya originaldelar till pannan är här och färdigslipade för att passa ihop (för det ska man väl inte förvänta sej att de passar?) och vi har äntligen stängt av eldpatronen. I tider som dessa när alla gnäller över sina elräkningar ska inte jag göra det samma. Bara bjuda på ett skratt, för vad annat kan man göra? Detta är vår elförbrukning sen vi flyttade hit, med januari som sista stapel.